"Vänner"
man ska aldrig planera något här i livet
blev ingen trevlig middag med vännen ikväll
har tillbringat hela dagen med storgrabben på sjukhus
att det aldrig tar slut för han
han är en sån kämpe
mitt älskade hjärta vad han ska behöva lida
åh vad man som förälder många gånger önskar att man skulle kunna ta över barnens smärtor, sjukor och lidanden
man vill ju bespara dem allt det där
nu sover iallafall de två yngsta och jag sitter bredvid storgrabben i soffan
han är ju så stor att han på fredagkvällarna numera har lov att sitta uppe och kolla fångarna på fortet
ibland orkar han se allt
ibland somnar han i soffan
får se hur han orkar ikväll
har ju varit en ganska så tuff dag för han idag
mycket tankar i huvudet nu
funderar på om jag skulle ta bilen och köra en sväng med mina tankar ifred och lite skön musik
just nu är det väldigt blandat på spellistorna
men Bo Kaspers, Dire straits, ZZtop, Dream Theater och Hayseed dixie spelas en hel del
ibland undrar jag om jag tror lite för mycket på jultomten
eller påskharen för den delen
nej nu kika dagens avsnitt av "Hem till gården" medans grabben är uppslukad av "Fångarna på fortet"
sen får jag se om jag ids ta bilen eller om jag trycker in näsan i en bok istället
Låter denna text tala för sig själv, för den som är intresserad finns den förmodligen på youtube.
"Vänner" av: Lars Winnerbäck
Nu sitter han och sjunger igen;
skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
och låta händerna tala.
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.
Och han tror han är förälskad igen.
Det är så mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
står Du påklädd i hallen.
Och Du går och han krymper, som pojkar blir
små
när dom är nakna med kläderna på.
För Du
såg mer än min fåfängs gitarr.
Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu
när teater känns något befängt;
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror från alla.
Men mörkret faller bittert igen.
Så han skrattar med ljuset.
Du gråter i tystnad igen,
med alla häxor i huset.
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.
Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Och Du
tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
två clowner som vråla' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten.
skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
och låta händerna tala.
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.
Och han tror han är förälskad igen.
Det är så mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
står Du påklädd i hallen.
Och Du går och han krymper, som pojkar blir
små
när dom är nakna med kläderna på.
För Du
såg mer än min fåfängs gitarr.
Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu
när teater känns något befängt;
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror från alla.
Men mörkret faller bittert igen.
Så han skrattar med ljuset.
Du gråter i tystnad igen,
med alla häxor i huset.
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.
Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Och Du
tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
två clowner som vråla' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten.

Kommentarer
Trackback