Stiltje
på bloggen kanske ja
men inte i verkligheten
har nu ryckt i trådar och dragit igång saker
från så många håll jag bara kan komma på
lägenhet snart eller inte
bara vänta och se var allting leder
min samtalskontakt frågade mig vad jag tror kommer hända när allt det här börjar rätas upp och lugna ner sig
jag kommer förmodligen slappna av, svarade jag
vad tror du kommer hända när du slappnar av då? frågade hon
inte vet jag, njuta av lugnet tror jag, svarade jag
jag tror att du kommer sova, några dygn eller några veckor men sova kommer du göra. du är utbränd, kollapsen väntar bara på rätt tillfälle
jag vet inte om jag ska tro henne eller ej
hon känner ju inte mig till 100%
visst har tanken föresvävat att jag bara skulle kunna stanna i sängen, ge fan i allt bara
men vem skulle då hjälpa mina barn?
knappast barnens far iaf
han behöver ju mig och min ork för att klara av dem
är så spyless hela soppan så vill helst bara gråta
och dessa nätter med sömnbrist och störd nattsömn
känner mig som en levande död
orkar inte träffa vänner ens en gång
nej, om man skulle ta en kopp the och sortera sig själv innan unghopen vaknar till liv?
Kommentarer
Trackback
