Huttermorgon
dessa jävla nätter
hjärnan på högvarv
rastlösheten som kryper i benen
har inte tid att ligga
punktlista
innanför ögonlocken
borde komma igång med min kvällsmotion igen
utmatta kroppen
rensa hjärnan
en varm dusch
då kanske det skulle gå
idag fick storgrabben vara hemma
tuff dag igår verkade det som
mycket tårar hela kvällen
och vill inte
och jag kan inte tvinga honom
inte efter det som hände häromveckan
inte förrän de har förstått på det där bygget
att det är en individ de har att göra med här
jag skiter i deras ettor och nollor på papper
det är mitt barn
min älskade son
vi har framför oss
hans liv, framtid, hopp och drömmar
Sitter inlindad i en filt i soffan och småhuttrar
ska strax gå ner i källaren, titta till pannan och ta upp lite köttfärs ur frysboxen
har visst i något svagt ögonblick lovat barnen igår att de skulle få köttbullar och potatis till middag idag
tvätta en maskin kläder
städa och plocka lite i hemmet
göra lunch och förbereda middag
hämta barn från förskolan
en sväng till frissan
möte på kvällen
POFF
där försvann den dagen
längtar efter att få jobba mer regelbundet snart
koppla bort det privata, fokusera på jobbet
träffa alla underbara galna kollegor
fasen vad kallt här är då
kanske dags att kolla till panneländet där då
Just another ordinary day.
en sån där dag då allt bara maler på
fick ett samtal som satte mig än mer på krigsstigen
nu är det jävlar bäst att de tar detta på allvar och slutar slingra sig
blir intressant möte imorgon, spännande höra vad mer som kryper fram då
från det ena till det andra så är jag numera helt säker på att det finns folk som får
betalt för att vara knepiga, det måste ju vara så
annars vet då inte jag
nåväl, jag lever gott ändå, tur som är är ju inte alla såna heller
måste sätta mig ner i veckan och planera lite trevligheter till nån helg här framöver
behöver sånt också mellan varven ;)
du, du, du och DU
får väl se vad det kan bli av detta.
jag vill ju nå fram med något men hur?
alla ord som bara ligger huller om buller och pressar
trycker, snubblar, ramlar och faller.
och alla dessa människor som trampar fram på mig
i mig
runt mig
över mig
under mig
överallt
lämnar de alla sina spår
med olika djupa avtryck
du, du, du och framförallt DU
allt jag vill säga hoppas jag kommer fram en dag
innan allt har slutat spela någon roll
eller kanske bör jag vänta
och bara vara tyst
