En helt vanlig fredag
ibland
bara ibland känns det som att jag drunknar på torra land
jag glömmer allt men minns ändå så mycket mer
och när jag tror att jag kommit på hur man andas
så verkar det ändå meningslöst att försöka
för när luften är för tung
kan jag ändå fortsätta simma
Blåa tårar
i solstrimman framför honom dansar dammkornen runt i virvlar
han torkar ansiktet med baksidan av sin hand
de små dammkornen fastnar på hans fuktiga hud
allting rörs men är ändå underligt stilla
det går en darrning genom hans kropp
han sträcker ut handen mot solen
vad är det han vill nå?
i ansiktet ser man spår
av blåa tårar
du, du, du och DU
får väl se vad det kan bli av detta.
jag vill ju nå fram med något men hur?
alla ord som bara ligger huller om buller och pressar
trycker, snubblar, ramlar och faller.
och alla dessa människor som trampar fram på mig
i mig
runt mig
över mig
under mig
överallt
lämnar de alla sina spår
med olika djupa avtryck
du, du, du och framförallt DU
allt jag vill säga hoppas jag kommer fram en dag
innan allt har slutat spela någon roll
eller kanske bör jag vänta
och bara vara tyst
