Jag skiljde mig precis
igår eftermiddag lade jag pappren i lådan
trodde nog det skulle kännas värre än det gjorde
självklart känns det ledset, vemodigt, som ett misslyckande osv.
men mest av allt känns det nog lättande
som att jag äntligen kanske kommer kunna ta ett steg fram.
i början av veckan får jag besked om lägenhet, det blir inte den gamla som jag hade hoppats på utan en likadan fast spegelvänd och ett par trappor upp.
visst kommer det kunna bli extra bökigt med flera trappor när man är själv med tre ungar men det kommer gå.
måste gå.
en fördel kommer ju då vara att mellansonen inte kan få för sig att smita över balkongen som jag sett en del ungar göra.
nu ska vi vara positiva och se möjligheterna.
lång dag idag med möte och läkarbesök, det kommer en god vän på middag ikväll, vi behöver verkligen uppdatera varandra nu, börjar vara ett ordentligt tag sen vi sågs.
vi tror verkligen att det blir bäst så här, för barnen, för honom, för mig.
hoppas det blir så bra det kan bli eller åtminstone bättre så har vi kommit en bit på väg.
nu är det dags att slita sig från toan och köra upp ungar med mera här.
vi hörs!
Kommentarer
Trackback
