min son har ont i magen om kvällarna

han vill inte gå till skolan

"jag HATAR rasterna" säger han med eftertryck

han vill så gärna vara med andra barn och leka

men han vågar inte längre gå fram och fråga om han får vara med

han har fått höra att han är

för dum för att leka

för ful för att leka

för tjock för att leka

så nu går han mest lessen för sig själv

jag har ett barn med en obestämd diagnos

något är det men svårt att sätta fingret på vad, står det i hans utredning

men är det hos barnen man ska leta efter orsaker och fel?

är det inte vi vuxna som måste öppna ögonen ordentligt och lära oss tolka sådant som vi ser

de vuxna pedagoger som arbetar med och runt min son ser inte detta

de tycker han är sååå duktig och alltid glad

men sen väljer han ju ofta att vara själv

hur många 6 åringar tror ni "väljer" att vara själv?

som förälder når man inte fram

de ser ju inte det jag som förälder beskriver, och det man inte ser det finns inte

för det finns vuxna som väljer att blunda med både öron och ögon

brist på kunskap

brist på förmåga

brist på pengar

verkar vara de huvudsakliga orsakerna

till att mitt barn ligger likblek, kallsvettig och med magont på kvällen

vid tanken på skolan kommande dag